Idag när man kom hem ifrån praktiken och såg vad en 'kompis' skrivit på sin blogg så suckade man smått. Varför alltid dessa tankar på viktnedminskning? Jag hänger inte med, vad fan har människan för mål egentligen, underviktig? 

Det är så jag tolkar det som, hon har ju redan bantat ned sig så mycket och inte tränat rätt då det mesta av den överflödiga huden bara hänger. I alla fall vad man själv sett då hon sovit över. Då gick hon ju ned över 20kg eller någonting, alltså är hon smal nu och ska gå ned ytterliggare 23kg på två månader? Vad strävar hon efter? Ska jag vara ärlig så orkar jag inte dem människorna. Hon vill äta rätt, men ge fan i att baka då? Sluta baka och träna normalt, gå ned i vikt sakta men säkert. 

Aja, hennes liv inte mitt!

En annan ganska intressant sak är ju det här med en kompis som kanske har träffat mig en enda gång sedan sommaren då hon inte haft tid eller någonting, för hon har bara haft tid för pojkvännen (som alla andra) och så kommer man hem idag, ser FB. De har gjort slut! Jag vet ju inte vad jag ska säga om det egentligen, men nu kanske hon får upp ögonen lite för hur vi alla andra mår som redan har det skit och hade behövt prata. Ok, vet egentligen inte varför jag tar upp det, kanske mest för att jag är sur och irriterad på henne över hur hon behandlat mig. Inte ens försökt få en passande tid så att vi har kunnat träffats, inte funnits där då jag velat prata. Inte ens tagit åt sig när man sagt till henne någonting.

Ska jag vara helt ärlig så verkar jag aldrig hitta de där rätta kompisarna någon gång, inte ens bland killarna längre.

Alla man får tag i är de som bor så jävla långt bort, så det är inte bara att sätta sig på bussen för att åka iväg och prata.. SKIT!