Jo, nu är julen över och jag är nöjd med de flesta presenter. Kanske inte alla då man verkligen inte vet varför man fick dem. 

Av familjen så blev det ett kamerastativ, en lampan. Av min kära syster fick jag en väldigt omtyckt tröja. Och av släkten så blev det godis ( "/ ), en bok samt 400kr. Egentligen kan man ju faktiskt inte annat än att vara nöjd :)

Bara det att nu börjar denna dagen och lillebror är en allmänt jävligt stor idiot. Vad han sa tänker jag inte berätta, varför han sa det berättas inte heller. Men ibland går han helt enkelt till överdrift och blir värre än värst. Framför hela jävla familjen samt personangrepp.. 

Pratar med syrran min gör jag ju varje dag då hon är här nere. Men idag när jag uttryckte mig om att jag ville att hon skulle flytta hit ned så satte hennes svar igång mina tankar som jag ska ha i cirka ett år innan det kanske är dags att bestämma sig. 

Henne svar löd "Kan ej, har barnen där uppe ju. Men du kan flytta upp. " När jag sedan frågade var jag ska bo så tyckte att hon att jag skulle söka jobb och flytta in hos henne samtidigt som jag då betalar hyra. 

Saken är ju den att jag har haft dessa tankarna redan innan, för att flytta upp. Började väl redan då jag gick i nian. De har aldrig  velat släppa helt och hållet, utan växer nästan mer och mer. 

Det finns ju inget här nere som håller mig kvar heller, just nu verkar allt här nere gå skit förutom skolan och de nya klasskompisarna. Men det återstår att se vad tiden har bestämt för mig. 

Men nu ska jag väl lämna detta, krypa ned under täcket och krama på min lilla underbara hund Harry som får vara min värmekälla på nätterna då jag ingen annan har. BTW, jag saknar att prata med dig otroligt mycket. Hoppas på att det blir mycket bättre efter jul. Men jag ska inte stressa eller tjata. <3

Sometimes you love it, sometimes you don't

Sometimes you need it, sometimes you don't and you let go

Sometimes we rush it, sometimes we fall. Baby it doesn't mather, we can take it real slow.

Ring my bell ring my bells

Ring my bell, ring my bells. 

Försöker om och om igen tvinga mig igenom det som kallas att plugga. Men det är otroligt segt och svårt då man absolut inte vet vad man ska skriva. 

Inte hjälper det heller att man har en syster som sitter och tjatar på en om och om igen. Om man ändå bara blev klar med denna uppgiften så att man kunde skicka in den och sedan inte hade någonting mer fören efter lovet...

Jag kan inte hjälpa att jag känner på detta viset.

Pratar jag inte med dig så saknar jag dig, pratar jag med dig så vill jag ha dig här hos mig. Jag kan inte hjälpa det alls...

Kan man inte lösa det på något vis?

Hade mina tankar på att göra så att man skulle behöva lösenord för att läsa detta, men ångrade mig ganska snabbt. Du ska veta detta, är inte mer än rätt (aa) 

Egentligen så var det bara denna dagen kvar i skolan för min del, för denna veckan. Men efter gårdagens sena läggningstid (ca 00.30) plus att man inte mådde bra så blev jag hemma. Sov ifrån ca halv tio fram till kl 16. Visst, vaknade till och från där i mellan, men det räknas ju inte. Så nu har man bara måndag och tisdag kvar innan det är jullov och man kan slappna av ordentligt.

Även om detta nu var ett positivt inlägg så måste jag få klaga, mest det jag har denna bloggen till ju!

Har kommit på kant med en viss person och vi har inte pratat ordentligt sedan dess. Jag försöker undvika honom så gått det går då jag vill glömma allting samt att ja, han slutade prata med mig.

Men nu har han börjat kommentera min status på FB allt oftare. Men det han säger är ju inte det man vill veta. Om jag funderar över min nyår så behöver han ju inte berätta vad han ska göra, inte med en skadeglädje som jag ser det som. Liksom men har sagt att jag vill veta vad han ska göra? Jag räknas ju  inte in i de planerna längre, som jag gjorde i somras. Det hör väl inte hit, mest irriterad på att han säger sakerna på ett sådant sätt och helt enkelt bara pratar om sig själv och skryter när vi väl pratar..  

(vet att du antagligen läser,, gör mig absolut ingenting!)

Vad ska man säga, igår hände nog det absolut bästa detta året. Fick äntligen pratat ut ordentligt med personen som jag inte kunnat sluta tänka på. En person som alltid funnits där för mig i vått och torrt. Jag förstår verkligen varför det tagit sådan tid, men vad gör det då det antagligen slutar lyckligt?

Har inte kunnat sluta tänka på honom eller någonting och igår kom allting fram. Vi har samma känslor för varandra och jag kan inte sluta att le. Hela dagen har jag varit på topp och flinat för mig själv.

    Lycka? Ja, jag tror verkligen detta!! <3

Ibland gör det bara så ont att läsa vad andra skriver..

"Kan bara tänka mig en person vars namn slutar på E som innerst inne kanske saknar mig, men denna person kommer nog över det snart. Eller kanske aldrig. Nåja, inget jag bryr mig om iaf, har inte mycket till övers för denna person."