Pratar med syrran min gör jag ju varje dag då hon är här nere. Men idag när jag uttryckte mig om att jag ville att hon skulle flytta hit ned så satte hennes svar igång mina tankar som jag ska ha i cirka ett år innan det kanske är dags att bestämma sig. 

Henne svar löd "Kan ej, har barnen där uppe ju. Men du kan flytta upp. " När jag sedan frågade var jag ska bo så tyckte att hon att jag skulle söka jobb och flytta in hos henne samtidigt som jag då betalar hyra. 

Saken är ju den att jag har haft dessa tankarna redan innan, för att flytta upp. Började väl redan då jag gick i nian. De har aldrig  velat släppa helt och hållet, utan växer nästan mer och mer. 

Det finns ju inget här nere som håller mig kvar heller, just nu verkar allt här nere gå skit förutom skolan och de nya klasskompisarna. Men det återstår att se vad tiden har bestämt för mig. 

Men nu ska jag väl lämna detta, krypa ned under täcket och krama på min lilla underbara hund Harry som får vara min värmekälla på nätterna då jag ingen annan har. BTW, jag saknar att prata med dig otroligt mycket. Hoppas på att det blir mycket bättre efter jul. Men jag ska inte stressa eller tjata. <3