Sista gången vi pratade så avslutade vi som alla andra gånger med ett 'hejdå'. Jag undrar fortfarande ifall det var hejdå för stunden eller för ett mycket bra tag framåt. Jag har ingen aning och fattar verkligen inte att tiden kan gå så fort. 

På söndag åker du iväg, och det känns som att vi inte kommer säga ett ord till varandra innan det. Alla dessa tankar runt omkring detta stör mig otroligt mycket och jag vet inte ens vad jag ska ta vägen eller vad det är som får mig att må bra längre.

Eller jo, jag vet exakt vad det är som får mig att må bra. De tre underbara killarna som finns i mitt liv, tillsammans med min lilla fantastiska hund Harry som något av det bästa som hänt mig. Jag behöver aldrig känna mig ensam med honom hos mig. Sedan har vi de tre killarna; Alex, Lee och Jared. Tre stycken jag kan snacka med om exakt allting, som jag vet finns där för mig då jag behöver dem. 

Utan dem så vet jag faktiskt inte hur jag skulle kunna ta mig igenom detta.

Så tack ni tre underbara killar för att ni finns där för mig, och du jag är rädd för att du inget säger till mig innan du sticker och att vi på något sätt glider ifrån varandra. Men det är inte mitt fel, du som gjort så att det blivit så. Tyvärr!