Ibland blir jag så jävla trött på de som kallar sig för mina kompis. Är man en kompis borde man väl för fan kunna höra av sig? Bestämma att man träffas, komma ihåg att man pratat om det och sedan höra av sig? 

Men neeeej, tydligen inte. Vi ska inte ha kontakt med våra kompisar, vi ska bara ha killar i huvudet. Killar, sex och helt plötsligt skolan? Som att skolan någonsin har varit viktig för henne? 

Eller de bästa av allt? De som börjar undvika en, inte vågar säga vad man tycker och tänker rätt ut? Nej, vi ska gå långa omvägar och säga något helt annat. 

Näe fy fan, jag ska hålla mig undan de flesta kompisar som är tjejer, de är fan inte att lita på längre. Tack och lov för en del killar som finns alltså. Kan prata om allt, att bara få prata utan att ens ta upp ett vettigt ämne. Vad skulle jag göra utan dem?