Rubriken kanske inte stämmer med vad som skrivs i detta inlägg just nu. Men jag vet inte vad det är. Känns som att du undviker mig på dagarna. En stund på natten är allt man får innan du vänder mig ryggen och sover. Klagar på att jag väcker dig. Men förstår du inte att jag bara vill säga hejdå, få ett hejdå tillbaka innan man sticker till skolan? Du är skitkass på att svara på sms och jag vet inte ens om vi har ett förhållande eller vad det är. Du säger ingenting om det och jag vågar inget ta upp. 

Detta tär på mig och jag vet inte vad jag ska göra. Kan ju inte springa runt och låtsas vara glad. Vet helt enkelt inte vad jag ska göra. Får begrava mig i skolarbetet, hunden och böckerna. För det verkar du dig inte ens bry dig om. Att jag ska plugga eller läsa, nej det skiter vi i. 

Men råkar jag vända dig ryggen i sängen då jag vill sova så verkar du ta åt dig. Vad sjutton ska jag göra?

Snälla, sluta med att sova bort dygnet!