Egentligen så var det bara denna dagen kvar i skolan för min del, för denna veckan. Men efter gårdagens sena läggningstid (ca 00.30) plus att man inte mådde bra så blev jag hemma. Sov ifrån ca halv tio fram till kl 16. Visst, vaknade till och från där i mellan, men det räknas ju inte. Så nu har man bara måndag och tisdag kvar innan det är jullov och man kan slappna av ordentligt.

Även om detta nu var ett positivt inlägg så måste jag få klaga, mest det jag har denna bloggen till ju!

Har kommit på kant med en viss person och vi har inte pratat ordentligt sedan dess. Jag försöker undvika honom så gått det går då jag vill glömma allting samt att ja, han slutade prata med mig.

Men nu har han börjat kommentera min status på FB allt oftare. Men det han säger är ju inte det man vill veta. Om jag funderar över min nyår så behöver han ju inte berätta vad han ska göra, inte med en skadeglädje som jag ser det som. Liksom men har sagt att jag vill veta vad han ska göra? Jag räknas ju  inte in i de planerna längre, som jag gjorde i somras. Det hör väl inte hit, mest irriterad på att han säger sakerna på ett sådant sätt och helt enkelt bara pratar om sig själv och skryter när vi väl pratar..  

(vet att du antagligen läser,, gör mig absolut ingenting!)

Vad ska man säga, igår hände nog det absolut bästa detta året. Fick äntligen pratat ut ordentligt med personen som jag inte kunnat sluta tänka på. En person som alltid funnits där för mig i vått och torrt. Jag förstår verkligen varför det tagit sådan tid, men vad gör det då det antagligen slutar lyckligt?

Har inte kunnat sluta tänka på honom eller någonting och igår kom allting fram. Vi har samma känslor för varandra och jag kan inte sluta att le. Hela dagen har jag varit på topp och flinat för mig själv.

    Lycka? Ja, jag tror verkligen detta!! <3

Ibland gör det bara så ont att läsa vad andra skriver..

"Kan bara tänka mig en person vars namn slutar på E som innerst inne kanske saknar mig, men denna person kommer nog över det snart. Eller kanske aldrig. Nåja, inget jag bryr mig om iaf, har inte mycket till övers för denna person."

..Är inne för sällan och när du väl är inne så missar jag dig för att jag loggar in just när du loggar ut...

Vill ju prata med dig så mycket oftare än vad vi gör. Vi pratar för sällan och jag saknar dig hemskt mycket <3

Jag är väl inte den som ska klaga egentligen då jag själv inte varit insatt i det, men jag måste få klaga ändå..

Har en kompis som nyligen gjorde slut med sin pojkvän och idag fick jag veta några av grunderna till detta. Det var ju inte de vanliga om att man bråkade och inte älskade varandra längre.. Nej, det var att han uttryckte inte sina känslor på det viset hon ville, han sa inte 'jag älskar dig' samt att hon klagade över att han aldrig gav henne en puss utan att hon bad om det. Visst, man ska inte behöva be om att få en puss inte hela tiden i alla fall. Men klart som fan att det ska ske ibland. Han kanske inte ville? Fast då funderar man ju över vad deras relation egentligen bygger på om hon ber om pussar och sådant.

Sedan finns det ju verkligen dem som inte kan uttrycka sina känslor så som andra kan. 

Det som egentligen stör mig mest med detta är ju att hon kanske efter en vecka nu då har fått upp ögonen/känslorna för en annan. Allvarligt, tog det bara en vecka innan hon jagar efter någon annan? 

Ska jag själv vara ärlig så tycker jag att detta är i stort sett den sämsta anledning till varför man gör slut med sin partner. 

Idag när man kom hem ifrån praktiken och såg vad en 'kompis' skrivit på sin blogg så suckade man smått. Varför alltid dessa tankar på viktnedminskning? Jag hänger inte med, vad fan har människan för mål egentligen, underviktig? 

Det är så jag tolkar det som, hon har ju redan bantat ned sig så mycket och inte tränat rätt då det mesta av den överflödiga huden bara hänger. I alla fall vad man själv sett då hon sovit över. Då gick hon ju ned över 20kg eller någonting, alltså är hon smal nu och ska gå ned ytterliggare 23kg på två månader? Vad strävar hon efter? Ska jag vara ärlig så orkar jag inte dem människorna. Hon vill äta rätt, men ge fan i att baka då? Sluta baka och träna normalt, gå ned i vikt sakta men säkert. 

Aja, hennes liv inte mitt!

En annan ganska intressant sak är ju det här med en kompis som kanske har träffat mig en enda gång sedan sommaren då hon inte haft tid eller någonting, för hon har bara haft tid för pojkvännen (som alla andra) och så kommer man hem idag, ser FB. De har gjort slut! Jag vet ju inte vad jag ska säga om det egentligen, men nu kanske hon får upp ögonen lite för hur vi alla andra mår som redan har det skit och hade behövt prata. Ok, vet egentligen inte varför jag tar upp det, kanske mest för att jag är sur och irriterad på henne över hur hon behandlat mig. Inte ens försökt få en passande tid så att vi har kunnat träffats, inte funnits där då jag velat prata. Inte ens tagit åt sig när man sagt till henne någonting.

Ska jag vara helt ärlig så verkar jag aldrig hitta de där rätta kompisarna någon gång, inte ens bland killarna längre.

Alla man får tag i är de som bor så jävla långt bort, så det är inte bara att sätta sig på bussen för att åka iväg och prata.. SKIT!

Jag borde sluta tänka så jäkla mycket jag gör. Dyker en tanke upp så leder den vidare till alla andra samt att jag går så djupt in i dem och tillslut kommer tårarna. De kommer för att jag tänker tillbaka till alla de bra stunderna som jag nu har gått miste om. 

Vet inte ens varför jag har så många tankar, men de dyker upp och tycker tydligen om att störa mig. 

Är det inte när jag lyssnar på musik så är det när jag ska sova eller sitter på en lektion, bussen eller någon annanstans.