Vi har det bra, mycket mys på kvällarna, nätterna och mitt på dagen. Men jag vet inte hur det är mellan oss. Är vi ett par eller inte? Jag har ingen aning, har aldrig haft det på detta viset innan. 

Jag kan inte sluta tänka på honom eller det vi gör tillsammans, för är vi båda hemma så gör vi allt tillsammans i stort sett. 

Jag vet i alla fall att jag njuter av stunden och vill inte att det ska ta slut. Gärna att vi får vara ensamma lite oftare och längre stunder...

Men jag vill inte ha dessa funderingar om vi har ett förhållande eller inte, det stör mig otroligt mycket då jag vill ha honom!!

Egentligen kan man inte beskriva detta med ord! Men jag mår så bra just nu. Har sällskap, någon som håller om mig om natten. Inte blir det någon sömn heller då man ligger och snackar i flera timmar eller bara ligger stilla. Vet inte hur många gånger jag har kommit till skolan och är trött för att natten helt enkelt aldrig ville få mig att sova. 

Även om det kanske inte är bra med sömnbrist så trivs jag med det. Nätterna spenderas ju med den bästa människan på jorden (A)

Gått tre dagar sedan man fick hit en väldigt trevlig inneboende. Känner ju personen ifråga sedan mycket tidigare, men det är lite annorlunda att ha honom här i stort sett varje dag. Ska jag vara ärlig så är det jävligt trist och ensam då han är i skolan (sena lektioner till bla kl 21.00 på kvällen).

Igår hade man det väldigt mysigt i soffan framför en Bruce Willis klassiker. När den sedan var slut så satt man där i mörkret och försökte ta åt sig all värme som man kunde. Men inte hjälpte det när man blev själv i sängen för att sova. (För att inte väcka honom när man gick upp 05.15 dagen efter. 

Var bestämt att jag skulle träffa honom i staden idag, men efter ett övervägande ifrån mitt håll om att jag inte ville sitta och vänta ifrån kl 11.30 till 14.15 på honom så stack jag hem och han fick åka in själv. Så om ca 20 min ska vi hämta honom och det blir första gången på detta dygnet som man träffas. Ganska komiskt att man bor under samma tak men inte sett varandra på nästan 24 timmar. 

Förhoppningsvis blir det en film ikväll också innan man sover (A)

Ibland blir jag så jävla trött på de som kallar sig för mina kompis. Är man en kompis borde man väl för fan kunna höra av sig? Bestämma att man träffas, komma ihåg att man pratat om det och sedan höra av sig? 

Men neeeej, tydligen inte. Vi ska inte ha kontakt med våra kompisar, vi ska bara ha killar i huvudet. Killar, sex och helt plötsligt skolan? Som att skolan någonsin har varit viktig för henne? 

Eller de bästa av allt? De som börjar undvika en, inte vågar säga vad man tycker och tänker rätt ut? Nej, vi ska gå långa omvägar och säga något helt annat. 

Näe fy fan, jag ska hålla mig undan de flesta kompisar som är tjejer, de är fan inte att lita på längre. Tack och lov för en del killar som finns alltså. Kan prata om allt, att bara få prata utan att ens ta upp ett vettigt ämne. Vad skulle jag göra utan dem? 

Strax innan jag skulle in i duschen så slog det mig att jag saknar den gamla goda tiden. Den tiden där det fanns folk man kunde prata och umgås med varje dag, människor man kunde säga allting till. Människor som pratade med en om exakt allting. 

Idag, idag och under hela gymnasietiden så har jag inte haft någon jag kunnat öppna mig för helt och hållet, samt att ingen har öppnat sig för mig. Är jag en människa som är svår att umgås med? Vad gör jag för fel som gör så att jag mister exakt alla mina vänner. Kommer jag klara mig igenom gymnasiet utan kompisar som jag kan öppna mig för? Ska jag vara ärlig så är jag rädd, för att inte klara av det, rädd för att misslyckas...

Aja, trots väldigt onödiga 45min i skolan och en massa resor fram och tillbaka hit och dit så har dagen haft en ljuspunkt. Äntligen kom jag iväg till Borås och fick träffat Lee. Av någon anledning så var jag inte alls så nervös som jag trodde att jag skulle vara, om jag var det så upptäckte jag det inte själv. Tack för att du gjorde dagen till något bra, att du finns där för mig :)

Jag blir så jävla trött på hur du beter dig emot mig och alla andra.. 

Kan du inte bara låta mig vara? 

I wish I hade you. I need you...

Ja, på måndag börjar skolan igen och jag har ännu inte fått ett bra avslut på mitt lov. Inte det bästa som man vill i alla fall. Har inte blivit något Borås då man helt enkelt inte kunnat ta sig dit för man har varit tvungen att vara hemma och göra någonting. 

Ska jag vara ärlig så längtar jag dessutom till skolan, ny skola, nya klasskompisar och förhoppningsvis bättre lärare. Vem vet, kanske jag stöter på någon gammal klasskompis. Har hört att det ska gå en hel del är :)

Aningen trött på att en kompis kan sätta killar framför i stort sett alla sina tjejkompisar. "Ett bråk med en kompis? Men det skiter jag i, jag ska ju träffa de andra och honom måste jag träffa då han ska åka iväg på semester i en vecka." Hur fan kan man resonera så? Hon skulle höra av sig, men det hände aldrig och jag blev hemma. 

Under hela tiden jag har känt denna personen så har vi nästan inte snackat någonting på msn och nu helt plötsligt skriver hon till mig, om saker vi aldrig snackat om tidigare. Inte ens på sms. Jag är väl fortfaran i chock.